Me, Myself and I

Jag har övergått till blogspot.com istället eftersom den är mer "lättjobbad" än blogg.se i många avseenden.

http://karringliv.blogspot.com

Välkomna dit i stället och läs om en kärrings liv och leverne. ;-)

Åter i storstan efter en skön helg hos syrran med familj. De ringde på valborgsmässoafton och frågade om vi hade något särskilt för oss, och vi sade nej. Det enda var att dottern skulle på Grönan med en kompis på lördagen, men de kunde man ju byta till söndagen istället.

Sagt och gjort. Vi packade ihop alla pryttlar snabbt och när dottern kommit hem från skolan åkte vi iväg. På kvällen gick vi för att se en majbrasa i närheten, men klockan hade hunnit bli för mycket så brasan hade nästan brunnit färdigt när vi kom dit. :-o Nåja, lite brasa fick vi se i alla fall.

På lördagen åkte vi till Anundshög. Det är gamla gravhögar och skeppssättningar från bronsåldern. Hela miljön andas historia, så det var så läckert att vara där Vi hade med oss picknick och fika som vi käkade där. Barnen lekte ( de stora, Isak fick vara hemma med maken eftersom han var tvungen att sova) och vi vuxna pratade massor och solen sken. En perfekt dag alltså.

Jag njuter i solen.


Den största av gravhögarna



Två av fem skeppssättningar



En runsten med inskriptionen: "Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna."

Fick en bok av min syster i årets påskägg (jodå, vi fick godis också), och det var "Medmänniskor" av Stefan Einhorn. En jättebra bok med korta berättelser oom hur man är medmänniska i olika situationer. Mycket tänkvärda. Även om berättelserna är fiktiva så fick en av dem mig att gråta för den berörde mig så mycket.


Rekommenderas å det varmaste!!

Orkar inte... Trött och less på allt. Och framför allt trött... och less... och förb*at trött...

Och så står det 2-2 i hockeyn mot Lettland också!

Vill inte...

Trött...

Less...

BLÄÄÄ!!

Ajajaj... att man aldrig lär sig?! Solen ÄR stark på våren också. Satt ute i solen idag och såklart har jag bränt mig på halsen och på armarna. Tack och lov har jag ingen bild på hur "snygg" jag ser ut. Eller...? ;-)
                                

Jag är något av en pelargonofil och har massor av pelargoner i olika färger och fasoner i mina fönster. Det senaste tillskottet fick jag som just ett skott av min syster, och idag planterade jag den. Jag kommer inte ihåg vad den heter, men den är så fin! Blommorna är som små bollar. Underbar!

Efter att ha varit skeptisk till allt vad vita hem heter så håller jag slutligen på att ändra mig. Jag är en "slow starter" kanske. ;-) Har hittat ett par ursnygga gardiner på Ellos som jag har köpt. De är så himla snygga. Vita luftiga med silvertryck på.

Apropå den nya stjärnan från brittiska "Talang": Britain's got talent nämligen Susan Boyle och hennes makalösa sång. Förra året hade vi ju Paul Potts som kom in på scen och såg ut som hej-kom-och-hjälp-mig, i år kom Susan Boyle och såg ut som en gammal tant. Juryn himlade med ögonen, publiken skrattade nedlåtande och man väntade sig det värsta. Men så öppnade hon munnen... och himmel vilken sångröst! Juryn är helt lyriska, publiken står upp och applåderar och hon får de bästa recensioner man kan få. Vilken chock för alla, och vilken seger för denna oansenliga kvinna som uppenbarligen inte hade så höga tankar om sig själv innan. Men nu... Herregud!

Det här är ett ganska intressant fenomen, både Paul Potts och nu Susan Boyle har ju inte direkt utseendet med sig... Om man får uttrycka sig snällt... Jag hörde en intressant diskussion på radio idag (var det på Rix kanske?) där man ställde frågan: varför förutsätter man att fula människor inte kan sjunga? Ja det var en väldigt berättigad fråga tycker jag. Är det så att man döms ut direkt för att man är "ful" trots att man har en röst som får änglar att gråta? Se bara på Idol... Är det några "fula" som går långt där? Nä. Där är det de vackra, unga människorna som kommer hela vägen fram. Förvisso kan ju de flesta av dem sjunga bra också, men tyvärr alla fans till Johan Palm... han har ingen stor sångröst... Han är ju bara söt... Är det det som är viktigast? Inte sångrösten? Minns Lulu (eller hette hon Lolo??) från årets Idol, en stor kraftig kvinna med en jättefin röst. Hur långt kom hon???!

Varför är utseendet viktigare än rösten? Tänk er ett Idol där man bara får höra rösterna och inte se hur de ser ut? Skulle det funka? Nej tyvärr, för stora kommersiella krafter ligger ju bakom där. Men hoppas kan man ju alltid få göra.

Lycka till Susan Boyle, den fula ankungen som utvecklades till en underbar svan!

Hur trött får man lov att vara egentligen?

Första dagen på nya jobbet idag och det var bland det mest stressande jag varit med om på länge. Kastas in i en situation som är helt ny för mig, det är inte så lätt. Bara det att jobba med et nytt journalsystem kan få vem som helst att blir stressad. Sedan ska man ju köra bil till patienterna, och jag har ju inte kört bil på... vad... 5-6 år? Bara tanken på det gjorde att jag hade svårt att sova i natt! Men det var bara att bita ihop och sätta sig bakom ratten. Det gick förvånandsvärt bra. Trots allt sitter det i ryggmärgen hur man kör. Problemet är bara att hitta i ett område som jag knappt har varit i. Jobbar i Nacka, och det är bara att plocka fram kartan och orientera sig efter den. Visst körde jag fel några gånger, men det gick bra ändå. Bilen var en liten smidig citroën, så det var ju enkelt att manövrera den på de trånga gatorna.

Nu ska jag ta och lägga mig snart så jag får smälta alla nya intryck i sömnen... Zzzzzzzz......

Härligt! DM var ju mina favoriter i tonåren... Dave Gahan och Martin Gore fanns ständigt i mina tankar, snygga som de var... ;-) Sedan att de gjorde bra musik, det skadade ju inte heller förstås. Black celebration är väl deras bästa skiva tror jag.

När jag fyllde 40... nej jag menar 29 förstås... härom året så fick jag biljetter till DM's spelning på Stadion i Sthlm några månader senare. Det var en underbar upplevelse att få se dem live och uppleva så många av de gamla härliga låtarna. *nostalgi* Jag var höggravid med lilleman, så jag hoppas att han kände av mina endorfiner! Maken och stora tjejen var med också, men de var måttligt intresserade av musiken så de stod mestadels i kö till fikatältet istället. ;-) Jag däremot, jag NJÖT!!

Den senaste skivan sägs gå tillbaka till rötterna på 80-talet lite, så det ska bli spännande att lyssna på den!

Depeche Mode äger!

För att göra en lång historia kort... Jag slutade på St Göran (efter nästan 11 år) i januari för att göra något helt nytt. Började på en privat vaccinationsbyrå. Lockades dit av bättre arbetstider, bättre lön och vackra ord om framtiden. Kände dock ganska snart att det här inte var något jag ville hålla på med tills jag blev gammal. Kul ett tag, javisst, men inte i längden. När jag jobbat 2,5 månad kom socialstyrelsen på oanmält besök och hade åsikter om lika saker. Efter detta blev resultatet att jag (och några till) blev uppsagda. Arbetsbrist... Efter det beskedet (som gavs via telefon!) blev jag vrålförkyld och var hemma en vecka. Skulle sedan börja jobba på måndagen och fick ryggskott när jag körde vagnen med sonen ner för trappan! Hemma två veckor till med ständig värk. Nästa vecka tar jag ut semester, så jag går inte tillbaka till det jobbet mer.

Istället börjar jag på ett nytt jobb som uthyrningsyrra! Det blir jättespännande, och nyttigt att lära sig lite andra saker än det jag kan. Jag är ju så specialiserad, kan hjärtat på mina fem fingrar, men nu får jag lära mig lite andra saker också och det är ju aldrig fel. Få lite bredd i sin kunskap. Att man dessutom får en ganska bra lön gör ju inte ont heller.

Exciting is da word! ;-)

Sådärja. Nu börjar det likna något. Lite finare i alla fall. Nu ska jag (när jag hinner) leka lite i photoshop för att få till en snygg header.